Fan vad jag inte orkar just nu. Ingenting, jag mår skit. Varför? Det vet jag inte.
Kan inte allt bara bli som förut? Jag mådde bra. Eller nej, det gjorde jag fan inte. Jag Inbillar mig bara, alla vet att jag inte mådde bra då heller.
Kan inte du bara komma hem nu? Jag behöver dig. Du är den ända jag kan må bra av, utan att behöva prata. Det är jobbigt som fan. Du kommer alltid hit om jag frågar, säger aldrig nej. Det är bra. Du är bra. Tänk om fler var som dig.
Nu har jag katterna, men dom är konstiga. Kollar in i väggen.
För övrigt har jag kanske klamydia, skitkul.
Trött är jag, sova kanske? Ögonen ramlar ihop på mig fan. Men jag är inte trött, inte nu.
Jag pallar fan inte detta. GÅ HEM!