Vårkänslor

Jag ser nästan överallt att vårkänslorna för alla börjar komma. Och det är inte ens vår än. Jag förstår inte och jag hatar det. Kanske är jag bara svartsjuk på alla?
Kanske är det så att jag också vill hitta någon? Alla jag känner har någon.
Och jag förstår inte varför jag ens har kvar bloggen, för det första skiver jag jag typ aldrig, och för det andra är det väl ingen som läser den. Plus att jag kommer aldrig på något bra att skriva, jag kommer bort mig, precis som jag har gjort nu.

Tillbaka till vårkänslor. Jag hade det förra året. För nästan precis ett år sen faktiskt. Tyvärr var ju allt fake, big suprise. Det är mig det handlar om. Jag kommer nog aldrig hitta någon. Varför ska allt jag skriver jämt låta så bra i huvudet, men så förbannat patetiskt när jag väl ska skriva det. Tragiskt. Men jag har alltid varit bra på att tänka på saker, men inte att prata om dom. See, nu har jag kommit bort mig IGEN! Helvete, ingenting ska då funka för mig.